Ferdagen den 28 september

Jag parkerar på en liten trång parkering på hotellets bakgård och kommer alltid sist och skall krångla mej in till den sista platsen som alltid ligger sämst till. Va bra, tröstar jag mej själv med, då har de flesta åkt i morgon när jag skall ut.
Varför är det då inte så? Varför står dom fortfarande kvar nästa morgon när det är dags att åka iväg?
Joo, det blev sent i går kväll igen, en ny 12-timmars arbetsdag...........
Meningen var ju att åka hem i går kväll, men det blev förstås inte så.
Nu återstår förhoppningsvis bara ett kort besök på sjukhuset och funkar allt som det ska' är det bara en 45 mils hemresa kvar på denna långa arbetsvecka.
Helgen är vikt för lägenheten. Nu verkar till och med sonen på hugget, så kanske, kanske kan man snart börja skymta slutet på detta långtidsprojekt.

Mina vänner, det blir kort i dag, det skall frukostas, packas och varas på jobbet redan vid 7-tiden.

Ni får reprisen på en bild, en bild som jag tycker är så fin och väcker så många fina minnen. Det är vägen ner till standen..........Leffes och Karlssons väg.

                                                                             Gomorron