Lördagen den 10 november

Det blev en ganska tung natt, men vi landade trötta och lite stressade stax för 10 i morse lokal tid(Japan +8 timmar).
Vi hade fått en hitta-rätt-beskrivning av båda sönerna, men ni vet hur det är. Verkligheten är inte riktigt som beskrivningen.
Nåja, med gemensamma krafter lyckades vi hitta tåget från flygplatsen till Ueno där vi skulle byta till nästa tåg mot slutmålet Sendai.
Såhär glad var Karlsson när vi äntligen satt på rätt tåg mot slutmålet.

Det var lite svårt att fotografera, det gick lite för fort, men en liten vy från landskapet kan jag bjuda på.

Tågresan var bara den en otrolig upplevelse. Tänk er ungdomar som lämnar sin sittplats för att låta en äldre person få sitta. Det var länge sedan jag såg något liknande hända.

Något ännu mer sällsynt.......... kan ni tänka er att en konduktör på SJ skulle vända om i dörren när han är på väg ut ur tågkupe'n, ta av sig mössan och buga.

Tjejen som som körde serveringsvagnen gjorde likadant.

Sju timmar efter att vi landat i Tokyo checkade vi äntligen in på hotellet i Sendai.

Och så till den stora händelsen. Vi träffade Johan, sonen och det blev kväll med mycket av god mat, glädje och känslor. Efter tre år av dåligt samvete blev kvällen oförglömlig. 

Det är otroligt vad fort åren går och jag inser att det är dags att börja trappa ner på det evinnerliga jobbandet........

 Vi var vrålhungriga, fast krabba.......näe, så hungriga var vi inte.

Kvällen gick så fort och nu inser jag att ingen av oss tänkte på att föreviga middagen. Jag skyller väl på att vi var för trötta efter 24 timmar med bara en kort tupplur lite då och då. Bättring utlovas...

                        Gomorron säger Leffe och Karlsson från Sendai en söndag morgon 06:10