Det var förstås min ide' att det bara behövdes två man för jobbet.
Leffe är som han är förklarade kollegan, när chefen ringde och undrade hur det går. Jag vet inte riktigt om det var positivt eller negativt, men väljer det första även om det ganska klart framgick att det var det andra han menade.
"Undrar om man skulle klara jobbet med en man mindre" spånade jag vid ett tillfälle då vi satt oss ner och väntade på att pulsen skulle lämna 200 nivån. Han skakade bara på huv'et och trodde nog jag menade allvar.
Nej, "ensam är stark", fungerar nog inte i dethär sammanhanget, men Leffe skulle definitivt försöka om det behövdes..........................
Joodå, vi fixade det även om det kändes omöjligt ibland när vi kört fast och varkan kom framåt eller bakåt.
Till slut stod ändå allt på plats där det skulle.
Efter den joggingrundan borde det ha varit lätt att somna in, men det gick bara inte att hoppa av ekorrhjulet, det snurrade ju så fort...................
Ibland blir jag livrädd för när jag inser att den dagen närmar sig med stormsteg då Leffe inte orkar dra runt kameror i sjukhuskorridorer längre.
Går det någonsin att komma dithän att strået är draget fram till stacken och att man med gott samvete och glädje kan låta andra ta över???
Gomorron
Hola Leffe!
SvaraRaderaDu har fortfarande illusionen att arbetsgivaren
gläder sig över en :) Den tappade jag för massor av år sen när man vartannat år rensade bort folk och dom måste resa sig upp och gå samma dag. Jobben låg i drivor,men ut bara. Efter minst 40 år kom dom inte ens ihåg
namnen...Skönt att inte vara oumbärlig som man ju trodde dom första 20 åren :)
Ha en bra dag Kram P ♥
Nejdu Preciosa, den illusionen tappade jag för länge sedan. Jag vet att den dagen de inte behöver mej längre, blir det en spark i ändan och hejdå.
SvaraRaderaJag tycker fortfarande att jobbet är kul och det är därför jag håller på. :-)
Jag släppte taget, överlät åt andra och lämnade ekorrhjulet. Och vet du vad? Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv! :-)
SvaraRaderaGod middag!
SvaraRaderaSvetten rinner bara jag läser texten i din blogg i dag. Slit och släp. Nåja, det beror nog mest på att jag har hamnat utanför skuggan här uppe på vår solterass. Jag ska inte plåga dig med något "temperaturprat" men det behövs inte precis "fliskläder" idag.
rocio