Tisdagen den 25 juni

Tanken var ju att köra ända till Sundsvall i söndags, men med midsommarfirandet i kroppen kändes det som om de 15 milen till Umeå var alldeles tillräckligt.
Så blev det och jag somnade i samma ögonblick som huv'et träffade kudden

Den sömnen varade i ganska exakt 4 timmar och därefter var det omöjligt att somna om .......trodde jag och hamnade i världens knäppaste dröm.

Leffe gick runt på jobbet med en kompis och var på väg till arbetsplatsen. "Nu hittar du själv" sa' han och drog iväg.
Leffe hittade inte......... jag irrade runt och så småningom tog jag mej ut på gatan och trodde det skulle vara lättare att hitta då.
Där dök det upp två tjejer som lovade hjälpa mej, jag ställde ner alla grejer jag burit runt på och följde med. Helt plötsligt försvann tjejerna och nu gick det inte att hitta till arbetsplatsen och inte heller till grejerna jag ställt ner..
Då passerade en spårbunden taxi precis  utanför, det var bara att hoppa upp och nu skulle det säkert gå att hitta.............
Den spårbundna taxin passerade ett ställe jag tyckte såg bekant ut, men det gick inte att stanna taxin.

Vi fortsatte till ändhållpatsen, det var sista turen och nu var det långt tillbaka och det var promenad som gällde.
Först skulle vi ut genom spärren och alla hade alla biljetter att visa............alla utom Leffe.
Jag försökte förklara för spärrvakten, som helt plötsligt befann sig någonstans i USA, att jag gått vilse och aldrig åkt med den taxin tidigare.
Spärrvakten lyssnade inte ens, han stack bara fram en instruktion som beskrev hur man betalade boten på Internet..........1300 dollar. Gissa viken lycka det var att just då få vakna!!

Tråkigt att klockan hade hunnit bli så mycket och att det bara var att kasta sig in i duschen och därefter rusa till frukost.

Det var en tålamodsprövande sådan. Ungar som blivit upprivna ur sängen, trötta och irriterade och mamma och pappa som inte kunde bestämma sig för vilken sorts te de skall ha samtidigt som de lyckades blockera kaffekokaren.
När de äntligen fattar att de är i vägen och ursäktar sig med "I'm sorry", har Leffes förlåtelse-humör lämnat kroppen för ett bra tag sedan.

Nåja, iväg kom jag i alla fall och ni skall få några bilder från brobygget i Sundsvall. Det var lite svårt att fotografera samtidigt som man körde, så ni får ha lite överseende.

Det är ett riktigt skryt-bygge, ett skryt-bygge som vi som kommer att använda den skall få nöjet att betala, överfarten blir avgiftsbelagd.,

Nåja, över till något helt annat. Sonen ringde och berättade att det var stålande fint väder hemma och att han skulle lägga sig i solen ett tag.
Fem minuter senare ringer samma son som då tappat lusten att ligga i gräset.