Söndagen den 26 januari

OJ, säger jag.............. och varför de' då undrar säkert någon vän av ordning. Det hände inte mycket i går, men ändå blev det en känslosamt intensiv dag.
Det första som upprörde var en liten händelse i kassan på Willys. Nu var det inte Nisse, det var av ett annat kön och en annan härkomst.
Härkomsten hade handlat apelsiner för ett helt harem och de svenska påsarna höll inte för trycket. Ja, var göra av påsarna då? Golvet förstås och apelsinerna slänger man på bandet . Korgen kan gubben som står som nästa i kön (Leffe) ta hand om. Det gjode inte gubben kan jag meddela, han tog på sej att lägga dit avskiljaren på bandet, ett jobb som tydligen inte heller finns beskrivet i koranen.
Efteråt hade hon tydligen gett sej faan på att hitta fem fel på kvittot. I alla fall stod hon kvar och blockerade ena bandet i kassan när jag tvingade mej därifrån. Erfarenheten har lärt Leffe att försöka hålla igen med sina "inte helt korrekta politiska åsikter"............... ibland i alla fall.

Dagen tillbringade jag i lägenheten. Det är väl den plats på jorden där man inte behöver trängas med någon annan.
Nu börjar i alla fall badrummet ta stil. Dusch och dushvägg är på plats. Fotot blev lite konstigt med toa och handfat speglande sig i duschväggen, men ni får tänka bort den lilla fadäsen.

Sonen skulle på kvällen iväg till ett litet party med sina Bowlingpolare, Leffe skjutsade som vanligt. Lite oroligt kändes det att han skulle gå hem mitt i natten över en mörklagd golfbana.

Strax innan midnatt skickade jag ett sms och undrade ifall jag ändå skulle hämta honom.  Lugnt farsan jag GÅR hem.

OK han är ju knappt torr bakom öronen, men har man passerat 30, bör man kanske få lite friare tyglar.

I alla fall vaknar jag 03:30, stiger förstås upp och kollar om ungen kommit hem. Vad tror ni?? Just det................ han är inte hemma!!

Nedslagen på golfbanan! Mobilen är avsängd.........sönderslagen naturligtvis den också! 

Karlsson är som tur är på jobbet och försöker lugna så gott det går. Sover hos kompisen, batteriet slut o.s.v. ..............Leffe lyssnar inte, han VET ju redan vad som hänt.

Precis när allt är som hopplösast hör jag en nyckel i dörren och den mördade sonen är hemma! Ja, ni vet säkert hur det känns....... 

Ni har säkert också fått veta hur LARVIGA ni är och "mej händer inget" när ni sjuka av oro vankat av och an och fantasin skenat iväg. 

Skit samma, det tar jag gärna och så jälva skönt att för en gångs skull ha haft riktigt ordentlig fel.

I nästa vecka har jag kanske ett litet tillkännagivande att komma med och det blir på den lösenordsskyddade bloggen. Vill ni vara med där, är det hög tid att skicka ett mail till nicklas5210@hotmail.com och be om ett lösenord. För tydlighetens skull................det är min hotmail ni skickar till.

Mailet med lösenordet är nu skickat och har ni anmält intresse, men inte fått något lösen, hör av er.

                                                        Gomorron