måndag 9 december 2013

Måndagen den 9 december

"Sent skall syndaren vakna" heter det visst............och nu är han vaken. Måste skölja sömnen ur ögonen   med en kopp kaffe bara. Ge mej en halvtimme.

Det finns inte mycket att förtälja från i går. Karlsson åkte hem med nygamla bilen och det kändes lite oroligt. Skulle den hålla ända hem? Joodå, det gjorde den och hon kom helskinnad hem trots ett sjuhelsikes snöande på slutet.
Nåja, då är hon hemma, i säkerhet och i det skit-vädret hon tycker så mycket om.

I det andra hemmet i Sollentuna ägnade man sig åt ett annat kärt ämne..............att slösa bort tiden. Det har gått två veckor nu sedan min dator blev stulen och än har inte snabbleveransen kommit fram. Ja, nu beror det inte på leveransen, tror jag, det har fastnat någonstans i papperskvarnen.
Jag vet var, men ibland får man inte skriva vad man vill, kan bara konstatera att byråkrater aldrig varit mina favoriter.
Jag dammade av en gammal halvrisig dator för att kunna logga in på jobb-servern, men då visade sig att det nya Id kortet jag fick i stället för det stulna inte funkade.

Det måste aktiveras först............en enkel procedur som tyvärr måste göras på kontoret.
Sagt och gjort, Leffe åkte dit i går morse. Det tog 1,5 timmar för datorn att göra alla obligatoriska uppgraderingar som startar genast efter inloggning.
När allt detta äntligen var klart och vi var framme vid aktiveringen, då känner dator-helvetet inte igen mitt nya kort.
Leffe sa' några väl valda ord, åkte därifrån två timmar fattigare och lika förbannad som tidigare, fast på en mycket högre nivå.
Det var dags att lugna ner sig med något konkret och vad är då bättre än en stund i lägenheten. Det som återstår där vad det gäller kaklingen, är småbitar som skall passas in.
Bland annat behövdes en bit som ser ut som ett "L ".
 En så'n bit går inte att tillverka på annat sätt än genom att såga ut den. Ja, ifall man inte är proffs alltså, då accepterar man att knäcka kaklet i två bitar med en skarv som följd.
Leffe lyckades såga ut hela L:et utan att det gick sönder och i samma stund som sågen kom till slutet, ramlade L:et och gick i tre bitar............ då fanns det inga högre nivåer på den tidigare omnämnda stegen,
Leffe stod på översta pinnen.

                                                                Gomorron


7 kommentarer:

  1. God Morgon!
    Ursäkta mig, men du skriver så dråpligt så jag tror att jag skrattar ihjäl mig. Sluta aldrig att blogga, det är så kul att läsa om dina små, och ibland s.a.s. mindre små, vardagsproblem som du råkar ut för, men tar tag i med en envishet som gör att jag önskar att jag vore av finsk börd. Det är DU som personifierar finsk "sisu". Tack för att du lär oss andra veklingar att aldrig ge upp!
    TACK, och ha en bra början på veckan, med bra flyt!
    rocio

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK skall du ha rocio!! :-) Nu tog du allt i lite i överkant. :-) Fast det måste erkännas att de orden värmde.
      De fick mej att orka genom en dag som utan dina värmande ord hade varit ganska värdelös.

      Radera
  2. Hola Leffe!
    Ja livets vedermödor är snåriga. Om inte det ena går så går inte det andra heller.
    Ingenting går lätt men det finns små glädjeämnen också :) Jag är så himla glad att Karlsson tog sig hem utan incidenter. Hurra säger jag :) Kram P ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joo, du har rätt. Inget är så svårt att det inte kan bli värre. Jag måste lära mej att gläjas över glädjeämnena i stället för att djupdyka i eländet. :-)

      Radera
  3. Det går bra nu... Hoppas du har kommit ned från stegen vid det här laget!

    Skönt att det gick bra för Karlsson i alla fall :-)

    SvaraRadera
  4. sv: Jodå, jag inte bara funderade - jag TOG trapporna. Fast bara nedför... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joodu Ama, ner kommer man alltid, med hiss eller via trappor, men neråt är vi alltid på väg. :-)

      Radera