Då när det såg som mörkast ut trädde spagettimonstret in och höll sin skyddande hand över mej.
En kollega råkade befinna sig på Sös och tog sig an problemet. Tur var det för vid 16-tiden var kameran fortfarande inte i gång. Kollegan som tolkar "kundservice" på ett annat sätt än Leffe åkte hem för att fira att arbetsveckan var slut.
Nåja, vi började vår resa från kyla mot det svarta hålet och den "absoluta nollpunkten".
Ibland tyckte Karlsson att det var såå vackert.
Efter ett tag började vi närma oss ingången till det svarta hålet och Karlsson glädjetjut över vintern började minska i styrka
På radion varnades det för långtradare och bussar som verkade stå tvärs över vägen överallt, men spagettimonstret höll fortfarande sin skyddande hand över oss. Trafikolyckorna och avåkningarna verkade bara följa oss i fotspåren (hjulspåren heter det nog ) och vi lyckades ta oss helskinnade ända till slutmålet.
Strax före midnatt parkerade vi bilen i det svarta hålet och tack och lov hade temperaturen en bra bit kvar ner till den "absoluta nollpunkten"............. -25 kändes som en bonus.
I dag när jag vaknar har värmen kommit åter och ...............
......................ljuset har börjat återvända.
Leffe gör nu precis som Karlsson, drar täcket över huv'et och somnar om.
Go'natt!
Huvvaligen... Att köra när det är sånt väder och väglag är inte kul. Skönt att ni kom fram ordentligt!
SvaraRadera