torsdagen den 31 januari

Gårdagen började så bra. Jag var kvar i Örebro och hade bara två planer för dagen. Den ena var Scandic-frukosten och den andra var att ta mej ända hem. Båda lyckades över förväntan och redan före 10 gled jag in på parkeringen hemma.
Nu var tanken att damma av mitt evighetsprojekt, lägenheten, men så långt kom jag aldrig, telefonen ringde innan den tanken var klartänkt.
Södersjukhuset............ en av deras kameror hade gett upp och min lediga dag försvann som en avlöning.

 Samtidigt informerar sonen om läget på hemmafronten........stopp i avloppet. Va? skulle han? Aldrig! Det finns väl ingen App för det?

Från att ha varit på toppen av kurvan började nergången till botten med blixtens hastighet. Även om det borde ha varit lugnt i trafiken vid den tiden, hade förståss någon passat på att krocka på min favoritväg, Essingejävlaleden. Köerna började redan vid Kista och nu var "blixtens hastighet" ett minne blott, 7,6 Km på 90 minuter................

Nåja, botten på kurvan verkade ha blivit nådd i och med detta. Besöket på Sös blev en dundersucce' Leffe fixade kameran på 0-tid och blev dagens hjälte.
Tyvärr ramlade hjälteglorian av när jag senare kröp in under diskbänken och började riva i avloppet.

När huset byggdes, verkar det som om man började med att rikta in takrännor och avloppsrör så att de låg vågrätt, därefter lutade man resten av huset för att få avrinning.

Alltså, avloppsröret går vågrätt från köket till badrummet, en sträcka på c.a 3m. Det roliga börjar när hela röret är proppfullt med illaluktande slam. Det gäller att trycka en slang genom härligheten och börja spola från den bortre änden på stoppet samtidigt som man drar slangen sakta tillbaka. Blir man för ivrig, sprutar skiten åt fel håll. Jodå,.......... ivrig har jag alltid varit och så även i går. Tre rullar hushållspapper gick åt och porten till himlen är nog definitivt igenbommad för Leffe nu.

Ni får en bild från idyllen jag längtar allra mest till just nu.

Gomorron