söndag 26 januari 2014

Söndagen den 26 januari

OJ, säger jag.............. och varför de' då undrar säkert någon vän av ordning. Det hände inte mycket i går, men ändå blev det en känslosamt intensiv dag.
Det första som upprörde var en liten händelse i kassan på Willys. Nu var det inte Nisse, det var av ett annat kön och en annan härkomst.
Härkomsten hade handlat apelsiner för ett helt harem och de svenska påsarna höll inte för trycket. Ja, var göra av påsarna då? Golvet förstås och apelsinerna slänger man på bandet . Korgen kan gubben som står som nästa i kön (Leffe) ta hand om. Det gjode inte gubben kan jag meddela, han tog på sej att lägga dit avskiljaren på bandet, ett jobb som tydligen inte heller finns beskrivet i koranen.
Efteråt hade hon tydligen gett sej faan på att hitta fem fel på kvittot. I alla fall stod hon kvar och blockerade ena bandet i kassan när jag tvingade mej därifrån. Erfarenheten har lärt Leffe att försöka hålla igen med sina "inte helt korrekta politiska åsikter"............... ibland i alla fall.

Dagen tillbringade jag i lägenheten. Det är väl den plats på jorden där man inte behöver trängas med någon annan.
Nu börjar i alla fall badrummet ta stil. Dusch och dushvägg är på plats. Fotot blev lite konstigt med toa och handfat speglande sig i duschväggen, men ni får tänka bort den lilla fadäsen.


Sonen skulle på kvällen iväg till ett litet party med sina Bowlingpolare, Leffe skjutsade som vanligt. Lite oroligt kändes det att han skulle gå hem mitt i natten över en mörklagd golfbana.
Strax innan midnatt skickade jag ett sms och undrade ifall jag ändå skulle hämta honom.  Lugnt farsan jag GÅR hem.
OK han är ju knappt torr bakom öronen, men har man passerat 30, bör man kanske få lite friare tyglar.

I alla fall vaknar jag 03:30, stiger förstås upp och kollar om ungen kommit hem. Vad tror ni?? Just det................ han är inte hemma!!
Nedslagen på golfbanan! Mobilen är avsängd.........sönderslagen naturligtvis den också! 

Karlsson är som tur är på jobbet och försöker lugna så gott det går. Sover hos kompisen, batteriet slut o.s.v. ..............Leffe lyssnar inte, han VET ju redan vad som hänt.

Precis när allt är som hopplösast hör jag en nyckel i dörren och den mördade sonen är hemma! Ja, ni vet säkert hur det känns....... 
Ni har säkert också fått veta hur LARVIGA ni är och "mej händer inget" när ni sjuka av oro vankat av och an och fantasin skenat iväg. 
Skit samma, det tar jag gärna och så jälva skönt att för en gångs skull ha haft riktigt ordentlig fel.

I nästa vecka har jag kanske ett litet tillkännagivande att komma med och det blir på den lösenordsskyddade bloggen. Vill ni vara med där, är det hög tid att skicka ett mail till nicklas5210@hotmail.com och be om ett lösenord. För tydlighetens skull................det är min hotmail ni skickar till.

Mailet med lösenordet är nu skickat och har ni anmält intresse, men inte fått något lösen, hör av er.

                                                        Gomorron





10 kommentarer:

  1. Hej. Tack för mail. Små barn små problem. Stora barn stora problem. Jag vet hur det är. Ha det bra.
    // Tommy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant som det är sagt. Problemen blir ju betydligt större när man inte kan hota med att dra in lördagsgodiset längre. :-(

      Radera
  2. Usch vad du skrämdes där ett tag, jag trodde att han faktiskt hade blivit nedslagen. Skönt att det inte var så!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joodu, det trodde jag också. Ibland är ljudet av en nyckel i ytterdörren som ljuv musik. :-)

      Radera
  3. Ja orolig förälder kommer man nog alltid att vara, oavsett hur gamla barnen är...
    Jag har missat dig några veckor nu och här har det hänt mycket märker jag, både bra och dåligt. Vill ju inte tappa bort dig, dina vedermödor är ju del av min vardag så ett mail kommer från mig :) Vill gärna fortsätta läsa om dina äventyr i Norrland , Torre och gammavärlden. Sååå spännande med ett nytt sommarstugeprojekt!! Hoppas det går er väg! Har precis kommit hem från en vecka i London. Utsikten från mitt hotellfönster skulle gjort dig grön av avund;) jag har aldrig sett ett så stort ventilationsagregat!! :) kram Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen tillbaka Linda. Kul att du vill vara med och självklart får du lösenordet.
      Oj, jäklar, det hade jag velat se! Det var ett tag sedan jag hade den utsikten. :-)

      Radera
  4. Förstår din frustration på Willys. Vet inte vart jag tagit vägen om jag stått där....
    Vad gäller undgdomar som man tror är försvunna så hade vi en överenskommelse när våra bodde hemma och de gjorde de tills de var 20 i princip. Jag ville veta när de planerade att komma hem, om det var vid 2 tiden, så satte jag en klocka i trappen upp till vårt sovrum på ringning klockan 2. Kom de innan fick de stänga av klockan och meddelade att de var hemma. Blev de försenade så var avtalet att de skulle ringa och säga det och meddela ny tänkt tid. Väckarklockan ställdes på nytt.
    I övrigt visste de att ringde klockan i trappen och de inte meddelat mig eller var hemma så ringde jag polisen. Drastiskt kan tyckas, men jag kunde somna och de visste vad som gällde. Den dag de flyttade hemifrån så behövdes ju ingen väckarklocka längre...
    Tänk så fort åren går och idag är döttrarna 33 år.
    Hoppas dina fortsatta nätter blir lugnare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kallar jag för ordning och reda! Drastiskt? Näe, det tycker jag inte, snarare riktigt påhittigt. Önskar att jag fått det tipset för sisådär 30 år sedan. :-(

      Radera
  5. God morgon!
    Min son fick ta över, och flyttade in i, sin pappas stora en-rummare mitt i centrala Sundsvall när han var nitton år. Till sina kompisars förtjusning. Kan tro att grannarna fick lyssna till gitarrspel i tid och otid. Det som roade mig som mest som mamma var mathållningen. Vid frågor typ: Vad har du ätit idag då? blev svaret oftast: Spagetti och ketchup! Tilläggas bör att han är en utmärkt kock i dag och numera lagar all mat och bak i sin familj.
    Nu väntar vi alla "följare" med spänning på ditt tillkännagivande. Varför måste vi vänta till nästa vecka, eller menar du pågående vecka?
    rocio

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spagetti och ketchup..........ja, det är väl ungefär så långt jag själv kommit i mathållningen i dag :-)
      Jag menade pågående vecka, fast vi får se, tiden är som vanligt bristvara. :-)

      Radera